Oj, jag hittade hit efter att helt ha glömt bort att denna platsen existerade. Saknar LETTERBOMB lite faktiskt, men jag håller ju till här nu: http:/linneajosefines.blogg.se, det kommer bli svårt att flytta hit igen.

Eller hur är det man brukar säga? Haha, kan bero på att jag flyttat hit: http://linneajosefines.blogg.se

Kände att jag behövde vara lite seriösare och inte så avslöjande.

Är det bara jag eller är den här bloggen segare än fysiken på måndagsmornarna? Hur återupplivar man en död blogg utan motivation eller inspiration?

Jag önskar jag kunde hitta den perfekta blandningen till den perfekta bloggen.

Lite Josse, lite vänner, lite coola bilder, lite blair waldorf, lite party, lite pest, lite skrattretande rykten. Lite liv.

hejdå.

Min tandställning har fastnat i kinden, det gör ont. Idag har jag kollat massa Gossip girl, städat och försökt plugga lite. Liiiiiiiiite. Fast det är inte så lätt när en viss person har åkt till jönköping med min miniräknare!

Jag har megatråkigt nu. Hejdå. Lyssna på John Mayer. För han är bra typ.

Hejdå...

snggast bild ever.dööööööööööööööööööööööör.

Och nu kommer ett sånt här djupinlägg igen. Jag tror det i alla fall, kan ju inte vara helt säker när det gäller mig. Mitt liv brukar inte direkt gå som planerat. Fast det är nog det som gör livet spännande och värt att leva. Tänk om alla dagar redan var planerade för dig. Tänk att leva i en rutin varje dag!

Det jag egentligen tänkte skriva om har jag redan lyckats glömma. Har såhär kort närminne (typ en nanomillimeter) men däremot läskigt bra långminne (heter det långminne?). Jag hatar verkligen när man glömmer vad man tänker på. Är verkligen jättejobbigt. Det händer mig jätteofta. Det kanske bara är jag som drabbas av det? Jag är så tankspridd. Jag är och har alltid varit en riktig liten drömmare. Jag är expert på att stänga av min hjärna under genomgångar i skolan. Det ör så pinsamt när läraren frågar något och så är jag helt borta i tankarna. Det vanligaste uttrycket som kommer från min mun under lektionerna i skolan är antagligen "vaaaaaaaaaaaaaaaa?"

Därför tror jag att många lärare blir väldigt förvånade när jag gör bra ifrån mig på prov. Många är nog förvånade över att jag har så bra betyg som jag har. Eller ja, just nu har jag ju inga betyg. Eller jo, ett, estetisk. Fast jag har inte vågat kolla vad jag fått ännu. Det är så läskigt. Varför vet jag inte egentligen.

JAG KAN JU ALDRIG HÅLLA MIG TILL ÄMNET. DUMMA MIG!

Så vad var det nu jag skulle skriva om? Jag kommer inte på det men det som föll mig i tankarna var nog de där drömmarna man haft som tillslut går i upfyllelse. Jag fick min dröm tillslut. Jag kan antagligen fortfarande inte förstå det. Det känns så stort. För bra för att vara sant. För bra för lilla mig. Jag är bara lilla Josse. Lilla, lilla Josse. Tjejen som älskar att skratta och få andra att skratta. Den lite blyga tjejen som blir generad över komplimanger. Den lilla tjejen som är ganska ödmjuk samtidigt som hon älskar att stå i centrum. Den tjejen som vill alla väl. Som är rädd att göra fel. Tjejen som tänker lite, lite för mycket. Tjejen som är ganska galen. Tjejen som nästan alltid skrattar. Den känsliga tjejen som gråter för allt, disneyfilmer, vackra låtar, rörande texter och i princip alla tvprogramm. Tjejen som gråter när hon är ledsen, arg, rädd,besviken, utmattadm hungrig, glad, lycklig och lättad. Jag tror nog att det är fel på mina tårkanaler. Fast det är ju ganska skönt att gråta ibland.

Det jag kanske egentligen ville ha sagt är att ingen ska ge upp sina drömmar. För det är så onödigt. Drömmar är till för att finnas liksom. De kan bli sanna om man tror på dem!

Såhär cool kan man va när man håller på att bli frisk. Jag är sjukt pigg nu, kommer inte kunna sova tidigt ikväll. Wohoooooooooooooooooooooo. Önska nästan att jag kunde gå till skolan imån, fast det kanske är lite tidigt. Jag har dessutom prov imån som jag inte har övat till, så kanske inte så lyckat att gå dit. Fast jag kanske kan gå dit på eftermiddagen? Vi får se imån...:)

Nu orkar jag inte vara sjuk längre, min kropp är svag, darrig och jättetrltt på att vara sjuk. I min hals känns det som om någon trycker in brutalt vassa nålar. Mina öron värker och susar. Mitt huvud dunkar, fast det börjar bli bättre.

Det här var det sista jag skrev om mig själv som sjuk, från och med nu ska jag bara koncentrera mig på att bli frisk. Jag ska vara duktig och äta min medicin varje dag. Jag ska ge min kropp en massa positiv energi så att den mår bättre. Förhoppningsvis kan jag gå till skolan på måndag. Jag lär ju få plugga hela helgen eftersom jag har fyra prov nästa vecka. Är det ens okej?

Man blir i alla fall bortskämd av sina föräldrar när man är sjuk. Jag ringde pappa och frågade om han kunde köpa milkshake till mig, en halvtimme senare kommer han hem med en trevlig välbekant pappersmugg från McDonalds. En kort stund senare smsar mamma, jag är i stan med Celine, vill du ha något?

Så kommer hon hem med vitamin well, drickyoghurt och en tidning. Så gullligt. Min mage kommer få ett utbrott av all drickyoghurt som den matats med de senaste dagarna.

Jag funderar på att gå till köket och värma lasagne. Nu tänker ni säkert lasagne till frukost!!????!! Varför inte liksom? Problemet är bara att jag har så fruktansvärt ont i halsen! Det bränner och svider och värker. Klarar jag av att äta? Klarar jag av att gå till köket? Kanske inte så fräscht att veta, men jag har en jäkla slemklump i halsen som inte vill komma ut. Okej nu kör jag på lasagnen. Mosad lasagne! Ska nog sätta på en film med.

Min feber har äntligen sjunkit! Inga 40 grader idag. Så skönt.

Inga nya bilder, för det finns inga, ingen vill se en sjuk Josse, jag lovar.

Yeah snart får jag äta mina älskade piller igen, nu ska jag drick nyponsoppa. Så skönt så skönt för min stackars hals. Kanske skulle jag skriva om något intressant istället. Fast neeeeej. Vem orkar?

Jag längtar till imorgon, då ska jag kolla film, om jag orkar. Fast jag orkar liksom inte ligga i sängen en hel dag heller. Jobbigt läge.

Efter besök på akuten och hos ett antal läkare så var det ganska skönt att få veta vad det var för fel på mig. De flesta trodde körtelfeber, men det var det inte. Här sitter jag nu med en feeeeeet halsfluss och äter massor utav piller. Varför jag har så ont i magen är det ingen som vet.

Jag älskar att pillerna gör så att jag kan sitta upp, hade inte klarat av att ligga i sängen och gråta av smärta i en dag till. Nu kan jag skratta igen. Jag känner mig inte längre döende.

Det är bara lite jobbigt att jag kommer så långt efter i skolan, jag har fyra prov nästa vecka!

Imorgon hoppas jag att jag klarar av att vara upp lite mer, det är så hemskt att bara ligga i sängen!

Hahaha min dåliga humor, catta gjorde en fin bild till mig när jag berättade om mina piller. Haha dör. Kan inte sluta skratta. Snart så ska mamma komma till mig med mosade köttbullar. Så gott. Jag dregglar. MAT!

Jag är bäst som lyckas bli sjuk hela tiden. Har jag sämst imunförsvar eller!!??!!

Okej okej, det är ganska skönt att slippa skolan men man hamnar ju så långt efter när man missar alla genomgångar.

Nej nu ska jag sluta klaga och se om jag vågar äta något. Har inte ätit sen elva igår, men jag har så ont i magen...!

Ska nog kolla film eller något, fast jag orkar inte gå upp från sängen :P

Ha det bra alla glada! :)

Liten Josse, 2 år sen.. :)

Jag hatar att vara en sån människa som känner allting i magen. Varenda känsla jag upplever känner jag i magen. Är jag glad är den alldeles bubblig och full av glada små fjärilar.
Är jag nervös så är den ännu mer full av djärilar som flyger jättesnabbt.
Är jag orolig så värker den så att jag inte kan äta.

Är jag ledsen hugger det som knivstick i min stackars mage.

Är jag arg så är den alldeles spänd.

Är jag däremot lycklig så är jag så lycklig att jag inte känner av den. Då gör det inget om den bubblar.

Jag hatar att vara en sån människa som är så känslig. Varje motgång kan trycka ner mig.

Är jag glad så är jag glad.

Är jag nervös så är jag alldeles stimmig.

Är jag orolig så gråter jag.

Är jag ledsen så gråter jag ännu mer.

Är jag arg så gråter jag av ilska.

Är jag lycklig så gråter jag små lyckotårar.

Ser jag en film, till exempel disney, så gråter jag floder. Speciellt till Toy Story 3 eller skönheten och odjuret.

Ja det hjälper nog att skriva. Jag måste tänka på annat, annars tänker jag bara på allt. Allt som får mig ur balans. Allt får mig ur balans. Fast jag är jag, jag mår bra. Även om allt blir lite svårare när jag är ensam. Helst vill jag vara omgiven av människor hela tiden. Av mina finaste finaste vänner som jag älskar. Jag vill vara med de jag älskar hela tiden, Mår de bra så mår jag bra. Är jag inte med dem vet jag inte om de mår bram därför mår inte jag heller bra då.

Jag måste sluta tänka. Jag bara måste sluta tänka och låta mitt hjärta leda mig.

Göra vad det säger åt mig. Koppla bort hjärnan. Fast det är inte så lätt när man går naturvetenskap. Kanske skulle jag valt något mindre logiskt? Typ estet? Fast nej, eller jo? Nu glömde jag lyssna på mitt hjärta igen.

Den här veckan ska bli en lyssna-på-mitt-hjärta-vecka.

Nu vill jag gå ner och dricka te, fast jag kan inte sluta skriva. Jag är rädd att falla tillbaka i tankarna.

Jag ska rymma lite från mig själv nu. Eller inte från mig själv, utan från mina tankar.

Kan inte alla människor bara rymma från sina tankar och låta hjärtat leda dem? Det vore nog min allraallra högsta önskan i hela världen. Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få. Det är sant. Om man följer sitt hjärta.

Lite konstigt är det att jag kan gå upp tidigt på helgerna men inte på dagarna mitt i veckan. Kan det möjligtvis ha med skolan att göra?

Nu ska jag snart åka på miniorläger, catta vi får passa oss!!!

Igår var det äntligen fredag, skola, handboll, kebab, musik, vänner, glass på donken, snö och frysa ihjäl på vägen hem.

Nä nu kurrar min mage. Ha det bra i helgen!

Tror jag hittade min josseinställning under natten! JAG MÅR BRA!

Godmorgon världen! (Jag vet att det är kväll, jag vet bara inte hur man inleder ett inlägg på ett intressant sätt, vilket är något jag borde bli bättre på eftersom det är inledningen som ska locka till att fortsätta läsa.)

Imorgon är det torsdag (gud så intressant josse lilla)...

Jag börjar om och fortsätter på det bästa. Har ni någongång kännt att ni känner ingenting, fast egentligen är det något? Bara det att man inte kan komma på vad. (Jag vet inte vad jag ville komma med det här.)

Ville nog bara säga, LEV LIVET! Alltså ditt eget liv och ingen annans. Döm inte någon du inte känner. Bedöm inte utsidan innan du lärt känna insidan. Sortera inte dina vänner efter utsidan dör då kommer du också bli lyckligast i längden.

Jag är så trött på all ytlighet. Alla jäkla värderingar som talar om hur man ska vara för att passa in. Alla jäkla normer som man måste följa för att passa in. Sånt är så onödigt egentligen. Hur jobbigt är det inte och gå runt att vara falsk hela tiden? Ni som läser detta tycker säkert att jag är tjatig, men för mig är det så viktigt att vara sig själv. Att en människa kan bli accepterad för den man är och inte för den man försöker vara. Man kan inte leva ett liv och låtsas att man är någon annan. Då glömmer man det allra viktigast, dina egna känslor. Dina egna unika känslor. Dina unika egenskaper som gör dig till dig. Det är det dyrbaraste man har, så varför kasta bort det genom att försöka vara någon annan än den man är?

Doesn't make sense to me..........!

VAR ER SJÄLVA, ANNARS KAN NI JU LIKA VÄL SKITA I DET!

Jag tycker i alla fall att jag är tuff/ball/cool/häftig/frän........